Idag såg jag mig själv i profil i spegeln. Jag är ju helt avlång med min mage! Den har vuxit jättemycket. Jag har varit enormt dålig med att ta foto på den men imorgon ska vi försöka få tummen ur och föreviga Elvispens boende.

Kanske kommer jag till och med sakna magen sen... Iallafall lite? 

Nu kan han snart komma, vår lille Elvisp. Idag har vi ställt ordning skötbordet och jag märker hur jag funderar och klurar på var allt ska placeras. Vilket vill jag ha närmast? Vad kommer användast mest? Jag uppför mig som om jag har ett av världsproblemen att lösa och tycker att det jag gör, i görandets stund, är oerhört viktigt. Det går nästan så långt att jag känner att det är avgörande för Elvispen huruvida blöjorna eller rumppudret ligger i den högra korgen under skötbordet. 

Jag tror Elvipen ger fan i vilket. Är det detta fenomen som kallas att "boa"? Just nu anser jag (nåja... det är en sanning med modifikation för jag är faktiskt inte helt mentalt störd) det vara oerhört viktigt att placera saker och ting på sin rätta plats på skötbordet. Mycket energi har ikväll gått åt till att fundera ut på exakt var allt har sin rätta plats...

Mmm.. lite störd är jag kanske. Eller bara jävligt gravid?

Påslakan till vagn kom jag på att vi inte har. Egentligen är det väl inget nödvändigt ont men jag tycker det ser mysigt ut med en nerbäddad, tjock bebis i vagn. Det ser skönare ut med påslakan än med filt. Dessutom kan det vara jävligt rått ute här i Skåne om det vill sig illa och då måste ju Elvispen sova skönt i vagnen. 

Vi fick en gammal åkpåse av min pappa som jag haft när jag var liten. En brun brio-åkpåse och vagnen vi köpte är ju en Brio, och brun. Otroligt passande. Så skulle det bli en ny istid i skåne så kan vi alltid stoppa Elvispen i åkpåsen också.

Så idag är alltså planen att köra och köpa ett påslakanset till vagnen.