Nu är jag kontrollerad och hemsläppt med order om att vila och ta det lugnt.

Vi fick ta CTG där förvärkarna registerades (bra att det kom just då så känns det bättre eftersom ingen kan misstänka mig för att hitta på eller vara övernojjig). Elvispen visade sig från sin bästa sida och fotade CTG-plattorna flera gånger. Duktig Elvisp.

Ett ultraljud gjordes och endast en liten liten påverkan på livmodertappen kunde mätas, vilket är bra. Dock vet vi ju inte när denna påverkades, om det tagit månader eller om det är sen igår.

Jag ska iallafall nu vila och ta det lugnt. Jag ska göra mitt bästa. Elvispen får minsann bo kvar iallafall tre veckor till tycker jag.

Barnmorkan gjorde bedömningen att jag bör göra en koll på förlossningen så att allt är i sin ordning. I eftermiddag har jag fått tid. 

Det är onekligen spännande att vara gravid, man vet aldrig vad som väntar. 

Samtidigt blir jag trött på mig själv för jag känner bara att jag är till besvär och tar upp viktig tid och egentligen borde avvakta... Jag får så dåligt samvete för att personalen på sjukhuset måste lägga tid på mig när allt säkert är som det ska ändå. Fan vad dum man är.

Sitter och väntar på att "min" barnmorska ska ringa upp mig efter mitt lämnade meddelande. Jag har nu, i två dagar, haft massa förvärkar som oroar mig. De känns annorlunda mot de gamla vanliga sammandragningarna. Kanske bara kroppen som övar sig? 

Svårt att veta när allt är för första gången.

Vecka 34 idag. Hej vad det går!

Jag gör en ny efterlysning:

Hur får man lussekatter riktigt fluffiga och lagom saftiga?

Jag vill ha era bästa tips!

Idag känner jag mig höggravid. Det är nog första gången jag känner mig sån. Innan har jag "bara" känt mig gravid.

Jag är precis inkommen efter en eftermiddagsrunda med Hunden. Idag (dvs. innan promenaden) kände jag pigg efter att ha vilat en stund så jag tänkte utöka vår promenadrunda lite idag. Det blev ungefär 400 meter längre sen fick jag ont. Ont i rumpan/svanskotan och ont framtill... ja, typ skelettbenet framtill som jag inte vet vad heter men kallar "fittben." 

Vaggar som en  pensionerad pingvin och grimaserar vid varje rörelse.

Aj! Aj som fan!

Allt för några löjliga jävla 400 meter extra!

"Väskor, väskor, med mojänger"

Jag är kanske lättroad men denna var ju kul! 

 Jag brukar ju skriva om hur jag och Hunden brukar gå på promenad. Men i takt med att Elvispens boende växer ju kortare rundor orkar jag gå. Hunden har dock kvar samma energi som innan. Min lösning på detta var då att inhandla ett Flexi-koppel (och här måste jag infoga: använd aldrig Flexi ihop med halsband! Använd sele!) eftersom Hunden då kan sprinag betydligt friare än i vanligt läderkoppel.

Eftersom hon givetvis inte kan springa hur som helt i sitt Flexi på gator så går vi alltid till en liten park, går en runda där och fortsätter till ett gräsområde, vidare till skogsområde och tillbaka. Hon älskar sin runda. Även om den inte är lång är hon lagom trött när vi kommer hem eftersom hon både får möjlighet att springa lite samt koncentera sig och gå fint bland folk på vägen till och från parken. Ett bevis på hur lycklig hon blir när hon kommer till parken är det när hon slår en framlänges kullerbytta, landar på rygg och ligger och morrar, gurgla och klia ryggen. Lilla skithunden, rejält smutig blir hon varje gång! Men en smutsig hund är en lycklig hund. :-)