Hunden och jag har varit i parken, precis som planerat. Hon bajsade på hemvägen, sprätte iväg en liten sten upp på en balkong och skrämde sig själv så till den grad att hon försvann som en avlöning till andra sidan gatan. Stackare. Inte lätt att vara så lättskrämd att man skrämmer slag på sig själv!

Dessutom har jag diskat, dammsugit och tvättat golven.  Men det känns faktiskt, tack och lov, ganska bra med förvärkarna idag. Nu ska jag inte göra mer idag. Eller jo... Vi ska snart hem till bror och agera flyttledare medan övriga bär. Sen ska vi en vända till Svärföräldrarna. 

Inget mer särskilt ansträngande alltså.

Det känns som om denna dag kan bli fortsatt bra. :-) 

Idag har jag bara en ynka sak på min lista att göra, att gå med Hunden till hennes älskade park så hon får springa av sig lite. Det är allt. Sen ska jag ta det lugnt. Jävligt lugnt och vila magen och kroppen. 

Dessa jävla förvärkar gör mig snart helt slut! Idag var det igång igen. Två gånger har jag vilat och tack och lov hjälper det lite men däremellan är det inte riktigt kul. De flesta, men inte alla, gör ju ont! Dessutom är det jävligt läskigt när det värker neråt och det känns som om det kanske är på riktigt (hur vet man det förresten??).

Finns det något samband mellan förtidigt födsel och en jävla massa förvärkar?

Nu ska vi hem till min bror som köpt hus och börjar flytta in i det idag. Jag ska gå på inspektion och så ska vi äta mina lussekatter. :-) 

Jäkla med förvärkar jag hade igår! Det visade sig vara en jävligt korkad idé att gå TVÅ promenader med Hunden (tack och lov att vi har trädgård att härja med henne i!). Nästan direkt när jag och Hunden började på promenad två satte förvärkarna igång. Långdragna och ganska onda. När jag kom hem fick jag stå och hänga över sambon och stånka mig igenom det onda (ja, endel gjorde så ont...). 

Efter någon timme släppte det lite och blev successivt bättre men hela bion igenom höll de jäklarna i sig.  Vid 23.30 började dem släppa.

I efterhand funderar jag på om jag ens vågar säga att dessa förvärkar gör ont, för hur känns det när det är "på riktigt". Om jag säger att det gör ont nu, vad ska jag säga sen?? 

Vi var som sagt på bio igår och såg The Day the Earth Stood Still. Filmen har på imdb fått 6.3 av 10 i betyg, ett medelbeyg alltså och jag är nog beredd att hålla med.

Utan att avslöja handlingen (vilket ni kortfattat kan läsa om här) så är filmen en sci-fi/drama där man märker att filmen utspelar sig i USA såväl på innehåll som slut. Mer vill jag inte avslöja nu.

Helt klart sevärd och inte långtråkig på något sätt. Den Blivande Pappan tyckte dock att det var förlite aliens...

Jag glömde ju visa hur lussekatterna blev igår. De kanske inte är lika snygga som de som en bagare gör, men de blev ta mig fasen ännu godare än dem man köper på exempelvis ICA. 

Jag var snäll och skickade med ett gäng med den Blivande Pappan också när han körde till jobbet. Det brukar ge en lite plus i kanten. Förra veckan skickade jag med han knäck till jobbet. Då var jag lite populär för ett tag. 

Igår kom det snö. Idag kommer det regn. Varför blir det aldrig snö just här? Iallafall en gång om året kan vi väl få lite snö som stannar kvar? Snälla...

Ikväll ska vi ut och vara sociala och det ska bli riktigt kul! Eftersom jag bara går hemma nu så träffar jag inte lika mycket folk som när jag arbetar så det känns lite ensamt ibland. Men ikväll ska vi ut och dricka, äta och avsluta med bio. Perfekt när man är höggravid -först sitta och äta, sen sitta och se på film. 

DET SNÖAR!!