Idag blev det fullt upp.

Började dagen med telefonkö till vårdcentralen, urinprovslämning på MVC och lite matinköp till muffins som jag bakade (utan nötterna).

Därefter besök av den Blivande Pappans brorsdotter, 3, och hennes mamma. Direkt därefter följde middag och sedan gick jag upp i sängen för att vila. 5 minuter gick så knackar det på dörren. Besök av min pappa.

Därefter promenad med Hunden och efter det ytterligare en promenad men med den Blivande Pappan.

Och nu sitter jag här. Med (för)värkar. Som vanligt. 

Jag sitter i telefonkö till vårdcentralen för att avboka en läkartid.

En gång i minuter kommer en röst som säger "Det är fortfarande kö. Det är ...12...samtal före". Inget konstigt med det men det har varit 12 samtal före hur länge som helst nu så jag ser framför mig en traggig gammal tant som tvunget ska till en specifik läkare som kan titta till henne liktår. Jag tror det är liktå-tanten som kapat telefonkön!

Uppdatering 10:45

11 samtal före, alltså måste liktå-tanten lagt på!

Uppdatering 11:45

Jag gav upp och körde ner till vårdcentralen och sa till i kassan att deras telefonkö går fruktansvärt sakta men att det säkert är en tant med liktår som sinkar. Kvinnan såg ut som ett levande frågetecken och jag bad att få avboka min läkartid. Det gick bra. :-) 

(Det är roligt när folk ser ut som frågetecken!)

BB-väskan är packad och klar. Det blev en till mig och den Blivande Pappan och en väska till Elvispen. Till Elvispen packade jag lite kläder, mössa, två filtar (varav Hunden ska få den ena när Elvispen sovit in den), nappar och blöjor.

Till oss är det packat kläder till mig, ombyte till den Blivande Pappan, toapapper (fick jag tips om att det kunde vara skönt med ett mjukt sådant), tidningar, kamera, hygienartiklar och cd-skiva. Den Blivande Pappan packade micropop till sig.

Har vi glömt nåt väldigt viktigt? (Mat tillkommer sen)

Inte för att jag begriper exakt vad det är de ränner om men att de inte skäms!? Jag hade aldrig i mitt liv offrat mitt eget liv för något på en rea. Nån måtta får det väl vara? 

Det blev inte mycket bloggat igår. Jag orkade inte. Det var en jobbig dag med uttröttande förvärkar som på kvällen under två timmar kom med bara tre minuters mellanrum! Sedan började de som vanligt att avta och jag var helt slut. 

Det är lite tröttande att ha värkar i många dagar kan jag nu konstatera. Tack och lov kan jag sova någorlunda på nätterna. Inte bra, men hyfsat iallafall.

Jag var ändå ute och gick två snabba rundor igårkväll för att se om jag kunde få fart på skiten. Det fick jag. I två timmar. Sen blev det som sagt lugnare. Idag ska jag till barnmorskan och lämna urinprov för att utesluta att det är någon bakterie som ger mig massa förvärkar. Sedan kommer kompis på besök med sin dotter (den Blivande Pappans brorsdotter, 3 år). Kul!