En tjusig skjorta och ett par coola hängselbyxor till Elvispen. Tanken är att detta ska han ha på sin namnfest. Han kommer bli så snygg så! (Jo, jag köpte mer... men bara lite mer).

Jag tänkte göra en uppdatering av inlägget Var är alla positiva? efter att jag funderat en sväng till efter Monicas kloka kommentar på det

"Har inte folk annat för sej än att vara negativa till allt så kan dom hålla käften och dra nåt gammalt över sej."

I april var Elvispen 8 veckor gammal och vi hade kalas för Pappa Elvisp. Jag hade bakat en kladdkaka, vispat vaniljvisp (grädde) till och bryggt kaffe.

Jag fick klagomål på allt. Fan så tragiskt egentligen när man tänker efter! 

Kaffet var för starkt, kakan var visserligen god men var den inte lite torr och väl söt? Dessutom hade det varit godare med vanlig vispgrädde till. Och fotot på Elvispen jag tagit och gjort förstoring på och visade för gästerna -det var lite oskarpt det där fotot. Just det, och den nygjorda tatueringen... Nån som tror den var bra? 

Konstigt det där. Kanske dags att ryta ifrån känner jag... 

Jag har shoppat.. lite...Bara lite. Bilder kommer så snart Elvispen går med på att jag sitter här och roar mig. Elvispen is the boss :)

Nu lämnar jag Pappa Elvisp och Elvispen och kör iväg på en egen roadtripp. Pappa Elvisp har jobbat hela helgen så nu är det dags för han och Elvispen för lite kvalitetstid. 

Och jag ska shoppa. Men bara lite... Lite. 

Jag har funderat på en sak. Tycker folk (i allmänhet) inte om ifall någon annan har det bra, mår bra och inte klagar?

Några exempel, kanske känns det igen? 

När jag var gravid (Elvispen är nu fyra månader) fick jag och Pappa Elvisp höra diverse skräckhistorier. När vi köpte vagnen kunde bebisen i magen dö. När jag bara hade gått upp några kilo i början skulle jag "vänta" så skulle jag minsann bli enormt fet snart. Jag skulle må illa, ha halsbränna och inte kunna gå. Vi skulle aldrig mer få sova, duscha eller träffar vänner. När Pappa Elvisp inredde bebisrummet suckades det. När jag sa att jag mådde bra fick jag som respons "vänta du!."

När Elvispen kom och jag och Pappa Elvisp tyckte allt flöt på otroligt smidigt skulle vi "bara vänta" för värre skulle det bli. När Elvispen sover hela natten så ska vi återigen "bara vänta" för fy fan vad vi kommer få sova lite sen! Att jag gått ner nästan alla graviditetskilo är orättvist (även om jag kämpar för att göra det), att Elvispen går upp bra i vikt är inte heller bra -då heter det att han är tjock. Att Pappa Elvisp prioriterar sin son framför annat är "duktigt" -jag däremot är inte särskilt "duktig" verkar det som...

Egentligen är detta inget att lägga någon vikt vid och det gör jag väl inte heller men jag kan ändå inte låta bli att fundera i dessa banor. Varför är det så svårt att säga något positivt till någon annan? Jag fattar inte.

Jepp, Elvispen fortsätter sova hela natten. Dock är han numera lite mera gnällig i 20 minuter (gnällig för att vara Elvispen vilket betyder just gnäll, inte skrik och gråt) när han ska somna. Har förstått att det kan bero på att han är i en utvecklingsperiod.

Vi sover gott här.