Det har varit intensivt arbete för min del de sista veckorna. Ni som arbetar som lärare kan tänka er hur det är att komma som vikarie i all hast i slutet på vårterminen med allt vad det innebär; ta över ord. lärares planering, hålla ordning på vilka uppgifter som är ute och som skall in, vilken klass som har vilka läroböcker, vilken klass som arbetar med grammatik och vilken som ska ha litteraturprov om två dagar, en hög med rättningsarbete, nationellt prov med efterkommande arbete... Listan kan göras lång.

Arbetsplatsen är den mest trivsamma jag stött på. Atmosvären är fantastiskt. Lärarna är otroligt trevliga och hjälpsamma. Eleverna tillmötesgående och med ett stort jäkla tålamod för att jag virrar till såväl schema som planering. Men fan så jag trivs! Och snart är det slut... bhu bu...

Jag undervisar i svenska i fem klasser på komvux, Svenska A, Svenska B, Svenska C, Svenska som andraspråk A och B. De två sistnämda är något helt nytt för mig med otroligt lärorikt.

Denna helg lämnade jag jobbet på jobbet. Jag var på väg att ta med mig lite jobb hem men stoppade mig själv i sista stund. Denna vecka har jag, utan överdrift, arbetat *räknar...* Äh vad fan, jag kan inte räkna. En massa timmar blir det iallafall där varje kväll fått avsättas till jobb för att hinna med.

Men nu, minsann, är jag i fas. Tror jag. Jag lämnade som sagt jobbet på jobbet så jag kan inte kontrollera hur mycket jag egentligen har att göra. Kanske lika bra det.