Idag står premiärbadet på babysimmet på schemat! Det ska bli riktigt kul!

Pappa Elvisp ska följa med och agera kameraman. Elvispens kompis kommer snart, sedan ska vi promenera till simmet och möta upp Elvispens kompis pappa som även han ska agera kameraman.

Förhoppningsvis kan Pappa Elvisp ta något bra foto som jag kan våga lägga ut på bloggen under kvällen.

Och nu är Elvispen vaken och på ett våldsamt bra humör...

Han vaknade  21.20 Efter en timme i sängen med världshistoriens mest strålande (bus)humör fick han följa med upp. Nu sitter han i mitt knä och gör ljudeffekter och nyser och tycker allt är fantastiskt roligt.

Imorgon tar han nog sovmorgon.

De senaste dagarna har Elvispens schema varit lagom fyllt.

Igår var vi på teorilektion på babysimmet och fick lite information, köpa badbrallor och en liten guidning i badhallen. En liten söt badhall med varmt vatten och små rara omklädningsrum. Dessutom hann han med att leka någon timme med sin kompis som också ska börja simma. På torsdag börjar vi!

Idag har vi träffat några andra mammor och deras barn-alla lika gamla som Vispen. Vispen är den enda som fortfarande inte äger en tand...

Och på torsdag är det alltså baddags. Det ser vi fram emot.

Redskap: Snö och barnvagn -eventuellt ett barn i barnvagnen.

Tillvägagångssätt: Gå en timmes promenad i snön. Utmaningen består i att få med dig barnvagnen.

Resultat: Du får rumpa och lårmuskler som en limousin.

En stekspade i hundens matskål! Jag tror Elvispen har sinne för

humor och design.

Jag tror det som drabbade hunden var köldkramp som Gitsie gissade på. Jag läste på lite om det och det verkar stämma precis.

Hunden har ju väldigt lite päls och ingen underull som många andra raser. Hon har reagerat innan med att halta om hon stått still för länge när det är kallt men igår blev det illa. Hädanefter blir det snabba korta promenader med täcke på!

Ikväll blev jag rädd!

Jag och Hunden var på kvällspromenad medan Pappa Elvisp lagade middag. Jag lovade skynda mig för att ta hand om det sista med maten.

Efter 10 minuters promenad och framkomna till den djupt snötäckta parken ville Hunden röja i snön så vi hoppade över snövallarna och började springa.

Vi hann 20 meter sen slutade hon springa. Lyfter ena bakbenet och lyckas knappt gå. Hon reser ragg och viker öronen bak. Jag drar med henne upp ur snön och tror att det ska räcka. Väl uppe på gatan ser hon ut att krampa i ryggen och viker hela bakänden i sidled och ser ut som ett U. Hon försöker gå men hon haltar enormt med bakbenet. Med en märklig kroppshållning tar hon sig en halvmeter och lägger sig i en snödriva! UPP UPP! Du fryser ihjäl!! Vad händer Loppan?! UPP! Jag ser en taxi och är har genast plan B klar om jag inte lyckas få henne att gå.

Jag sätter mig ner, känner genom henne, värmer hennes ben och höfter och masserar försiktigt. Sakta verkar det släppa. Hon haltar fortfarande men kan gå. Vi går sakta sakta. Vi tar oss hem.

Hemma är allt som vanligt. Kanske var det snön och minusgraderna som var boven i dramat? Lilla Lopphunden.

Granen har flyttat. Jag tror aldrig jag sett så mycket barr någongång som när vi asade ut den genom vardagsrum och hall. Vi har städat i två timmar. Men nu är det fritt fram för Elvispen igen. Skönt!