I dag var vi på mini-släktträff. Farfar Elvisp (alltså Pappa Elvisps pappa) och alla hans syskon träffas en gång innan jul. De är ganska många, syskonen, så det blir som en ålderdomshusträff som en av tant-syskonen uttryckte det.

Det är bara en av dessa syskon som träffat Elvispen, samt att en kusin till Pappa Elvisp kom som han inte träffas på 10 år eller vad det var. Det var en rolig eftermiddag. Farfar Elvisps systrar (japp, det är bara systrar kvar i livet) är roliga tanter och vi fick höra historier om hur det har hittats gömda porrtidningar i Farfar Elvisps pojkrum. Höhö..."Ja, de tidningarna kommer jag ihåg" svarade Farfar Elvisp oerhört stolt...

Elvispen visade sin senaste färdighet -att vinka. Han vinkade i en och en halv timme, sen somnade han.

Tant Eva berättade om hur Pappa Elvisp var kinkig med maten som liten

- Han följde med mig hem ibland och åt när han inte ville äta hemma

- Det var ta mig fan längesen han matvägrade nu, avslöjade jag samtidigt som kaksmulorna snöade från skägget på Pappa Elvisp.

Det snöar minsann i skåne! Jehaa!

Ikväll står det väl i tidningarna om "snökaos" ...

Det sägs komma snö till skåne! Jag håller alla två tummar jag har.

Nu är det nog dags för en ny förkylningsomgång här. Vispen först ut med att snora, därefter Pappa Elvisp i helgen med lite feber och snorande och idag vaknar jag med halsont och huvudvärk...

Hopplöst tradigt. Och vi som imorgon först ska på släktträff på eftermiddagen och sedan kalas hos Morfar Elvisp. Lägligt.

Titta här kära vänner. Detta är vad som gör att jag saknar att plugga, i synnerhet historia. Min fil.mag-examen håvade jag in med hjälp av ovanstående polisrapport (tillsammans med en jäkla massa andra) som gäller en herr Lundberg som åker dit så det ryker om det för sedlighetsbrott och otukt med barn. 6 års straffarbete fick han. Året är 1918 i Malmö.

Jag känner lukten av de gamla rapportböckerna, känner det gulnande och extremt sköra pappret och kisar ibland för att kunna se den tryckta texten som är dålig. Det vittnar om att skrivmaskinens färgremsa börjar lida mot sitt slut och jag fantiserar om hur konstapeln muttrar då han måste byta denna.

Min d-uppsats behandlade sedlighetsbrott. Det var vansinnigt intressant även om ämnet kan ses som nog makabert. Men vet ni vad? Hur många är de böcker eller forskningsrapporter som behandlar den utsatta och fattiga lilla människan som i det stora hela är obetydlig? Jag ville komma ner på gräsrotsnivå, jag ville åt mentaliteteten och behandlandet av offret. I ett fall har en läkare konstaterat en genomförd våldtäkt på en flicka och skriver en kort redogörelse av sin undersökning av flickan (som jag inte tänker återge här men ni kan tänka er). Därefter skriver han att "flickan ej får några framtida men af våldet". Tänka sig va? Inga men... Bara våldtagen som barn och både fysiskt och psykiskt skadad. Vem gynnar det tror ni att läkaren hävdar att flickan inte får några men? Inte är det flickan iallafall men troligen förövaren. Kanske var han polare med läkaren? Året var 1916.

Jag saknar min historia.

JAAAAAA!!!

Pappa Elvisp sjunger med en stämma som skulle få vilken hörapparat som helt att gå i spinn.

Pappa Elvisp - IAAAM WAKING DOWN AND YOU SEE THE DOUN (nä, han kan inte en enda låttext korrekt)

Elvispen - WAH-AAAA

Pappa Elvisp - Ja, pappa sjunger bra

(Det vet i fan det...)

Vem röstar ni på? Erik eller Calle.

Jag har haft överläggning med mig själv och Pappa Elvisp. Våra röster går till Erik. I finallåten som de båda framförde föll jag som en fura för Erik. Den rösten och den förmågan till att sjunga både högt och lågt är så helvetes bra att jag till och med blir tårögd (nåja, nästan iallafall). Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är han våldsamt välkommen till mitt sovrum! Ja, för att sjunga vaggvisa alltå -inget annat! Nopp nopp.. Resten fixar pappa Elvisp.. höhö...