Tre arbetsdagar kvar bara, och jag sörjer redan. Fan, jag har aldrig trivs så bra på en arbertsplats som denna. Jag ska gå in till rektorn på måndag.

- Vi ses till höstterminen, ska jag säga.

- Men nä.. du slutar ju på onsdag...

Och så ska jag darra läpp och bli ledsen. Vår chef/rektor är cool, så han kommer fatta poängen. Frågan är bara om det funkar?

På onsdag eftermiddag låses dörrarna till skolan, det bjuds på vin och mat -det ska bli ytterst trevligt. Men sorgligt. Jag vill verkligen vara kvar. På riktigt. Eleverna är otroligt trevliga, hjälpsamma och engagerade. Mina kolleger är roliga, vänliga och har gett skolan en fantastiskt härlig atmosvär. Det låter som en utopi men det är verklighet. Min verklighet. Jag vill inte där ifrån. Nu funderar jag på hur jag ska kunna framföra detta till min chef utan att det ska låta som inställsamt fjäsk och klassiskt inövat tal.. Å andra sidan, han är bra som fasen, så förhoppningsvis förstår han att jag menar det jag kommer säga.

Nu ser jag fram emot en lång härlig sommarledighet med Elvispen, något fattigare på pengar men rikare på annat. Till hösten hoppas jag att min chef ringer och saknar en svensk- eller historielärare.

Elvispen har en ny färdighet. Han delar ut snorkråkor.

Ja, det är sant. Han tar sig om näsan, fnyser, och ger en (osynlig) snorkråka till den som står närmst. Jag vet inte hur vanligt det är att små 1-åringar delar ut snorkråkor men Elvispen gör det. Idag har Morfar Elvisp fått sex stycken snorkråkor...

(Det hela började med att han hade en äcklig snorkråka i nästan som Pappa Elvisp inte fick torka bort. Pappa Elvisp visar på sig själv och säger "kan du göra så och ge snorkråkan till pappa?" varpå Elvispen torkar sin näsa. Det räckte med en gång -nu delar Elvispen ut snorkråkor på löpande band.)

Elvispen och hans arbetare (Pappa Elvisp) har idag uträttat följande:

I affären.

Dä?

Det är en sandlåda.

Gögö? A.

Ja, en sandlåda.

Dä?! M. *Elvispen nickar (vilket betyder "ja" eller "tack").

Vill du ha en sån?

Whaa! *Elvispen nickar*

Jaha, då köper vi en sån.

Whaa!

Några timmar senare hemma i trädgården.

Dä!

Ska skruven vara där?

*Elvispen nickar*

Hä!

Tack.

Hä! Dä.

Tack, ja, jag ska skruva fast den där.

*Elvispen nickar*

Konversationen upprepar sig under 30 minuter.

Så. Nu är sandlådan ihopskruvad och klar!

Gögö!

Ja, nu är den klar. Bra jobbat!

*Elvispen klappar händerna och går därifrån*

Minns ni granntanten jag berättade om tidigare?

Fler historier om henne cirkulerar här i grannskapet. Det rör allt från diverse klagomål till att hon varit på Frasses (hamburgare/mat-kedja) och krävt att bli serverad sådant som inte finns, till att stoppa kassakön på ICA för att systematiskt gå igenom kvittot då hon själv gjort fel. Hon har bott här i drygt en månad.

Längre än så stod hon tydligen inte ut för nu ska tantskrället flytta! Det tackar vi för.

Elvispen: Hä hä!*pekar*

Jag: Ska du ha solglasögonen?

Elvispen nickar (vilket betyder antingen "ja" eller "tack".)

Jag: Varsågod.

Elvispen nickar.

1 minut senare.

Elvispen: Whaaa! Hähä! Mamma!

Jag: Men oj vad fin du blev! Tog du på dem själv??

Elvispen nickar och går vidare.

Elvispen shoppade solbrillor häromdagen -de är svarta med silvriga flames på. Till sina nya brillor matchar han den blå plastbunken, den bunken som han allt som oftast går omkring iklädd i.

Men jag vet i fan... Jag är tveksam... Kan det blir en blivande moderedaktör av honom eller tog karriären ett abrupt slut?

Jag letar kläder till Elvispen. han växer ju som bekant... Jag googlar "barnkläder rea" och hittar en fantastisk fin jacka till rea. Obervera REA. Realisation. Rabatt. Billigare än vanligt. Den kostar, under rean, 900 svenska kronor!! Snygg, ja visst -men 900!? Vem, undrar jag, köper en jacka till en ett-åring för 900 kronor?

Pappa Elvisp: Jag ska bara gå på dass och kissa

*klamp klamp klamp* - Elvispen springer efter pappa.

Elvispen: WHA!? Hahaha! Dä?! Hahahaha? Ä dä?! Hahahaha!

Elvispen detaljstuderar, i lätt framåtlutat läge, Pappa Elvisp då han står och uträttar sina behov.

Titta på denna!

Det är nog det roligaste jag sett på länge (och ha lite ljud på)!