Jag tvekade ett tag att lägga ut foto på Elvispen men jag vet att några av er följt han ett tag och dessutom är han ganska söt så här kommer det.

 The one and only -Elvispen

Välinpackad inför första bilturen (bortsett hemfärden från bb).

Den nyblivne Pappan sover. Elvispen sover. Jag är nysketen, nyäten, nysminkad och nytvättad.

Inatt sov jag. Det gjorde inte den nyblivne Pappan och Elvispen. Elvispen tvärvägrade att sova trots blöjbyte, klädbyte, käk, 35 olika sovställningar och diverse gymnastiska övningar. Den nyblivne Pappan var tapper. Vid 03 gav han upp och gav Elvispen till mig som somnade på 10 minuter och sov till 06 för att få mer käk. Sen sov vi vidare till 08, Elvispen och jag.

Den nyblvne Pappan har jag gett sovmorgon. Det är han värd!

 .

Jag märker att jag sitter mindre och mindre vid datorn, och som en naturlig följd av detta -även bloggen.

Jag har upptäckt att jag bölar* åt det mesta just nu som rör Elvispen.

Det började med att jag bölade bara av tanken på PKU-provet (blodprov från handryggen) som skulle tas på sonen idag på sjukhuset. Sen bölade jag för att jag kom på att någon någongång kanske kommer säga nåt dumt till honom. Sen bölade jag för att han är så söt. Sen bölade jag för att jag tyckte han såg så oskyldig och försvarslös ut...

Jag bölar åt det mesta.

Undra när jag ska bli redig igen? 

(* Böla = gråta/vara ledsen)

.

Att bebisnaglar kan vara så mjuka att de böjer sig men ändå riva upp blödande rivsår är fan lika märkligt som att humlor kan flyga...

 .

Idag ska vi till sjukhuset med lille sonen. Egentligen skulle vi det igår men pga vädret flyttade vi fram det till idag. Det ska göras hörseltest, samt tas ett blodprov. Jag tycker det är skitläskigt! Han kommer ju bli jätteledsen och jag kommer känna mig som världens sämsta mamma. Usch.. Jag tror jag väntar utanför så får sambon gå in med honom.

Natten har varit alldeles perfekt med tanke på att Elvispen bara är fyra dagar gammal. Vi la oss vid 01 efter att han käkat. Började gny vid 04, åt och fick ny blöja helt smärtfritt. Somnade om med en gång. Vaknade sedan kl 08 och fick mat igen. Vi sov alltså i 7 timmar (!) med ett uppehåll på ca 15 minuter. Det kan väl inte vara annat är bra? :-)

.

Igår kväll låg jag och vår nyanlände Elvisp i soffan och hade det mysigt medan sambon passade upp oss. Plötsligt slår det mig: Vi har fått ett barn! Jävla så tårarna rann. Han är så fin och jag är så stolt över honom.

Nu på morgonen vaknade vi till världens snöstorm (jag älskar snöstormar skall tilläggas!) och jag och den lille står och tittar ut och jag känner mig bara glad och det passar så bra -han kom som det bästa vi kunde få, och han tog med sig en snöstorm till mamma

Nu ligger han och sover nöjd i vagnen efter lite käk och ny blöja. Natten har spenderats mellan mamma och pappa i sängen. Idag ska vi på återbesök på sjukhuset vilket inte känns så lockande med tanke på vädret och tre mil att köra enkel resa.

Återkommer

Nu är han här, Elvispen!!

Vilken jävla pärs! Det gör jag inte om även om resultatet är otroligt. Han föddes den 9/2 kl 03 på natten med en bra matchvikt på 3800gr och en ståtlig längd på 51 cm (nåja, när han inte kura ihop sig som en groda).

Jag har nu varit hemma i knappt två timmar och det är så skönt att komma hem. Den stolte Pappan dammsuger i skrivandets stund och passar samtidigt upp mig och lille Elvispen.

En  hårdrockare är född!

Fortsättning förljer...

Nu orkar jag ta mig fan snart inte mer!! Hur gör man för att få ut bebisen?! Jag vill inte vänta längre. Jag sa till BM igår att om jag bara får en tid till igångsättning/snitt så kan jag stå ut några dagar till när jag vet att det snart är slut -men nope. Det gick inte.

Det "enda" jag kan göra är att vänta tills imorgon då nästa BM-besök är. Då sätts en tid upp för kontroll i början på nästa vecka. Jag skiter i kontrollen -jag vill ju ha ut Elvispen!! NU! (Nä, jag skiter inte i kontrollen men jag vill hellre att han kommer ut nu).

Jag är så trött! Och frustrerad. 

En vecka över nu.