Jag som så gärna ville uppleva hur det är att gå genom också en förlossning. Jag har nu gett upp hoppet om att det kommer komma igång av sig själv och det känns inget kul alls.

På tisdag ska jag in för kontroll och antagligen igångsättning. Bara jag tänker på igångsätning blir jag livrädd. Det känns som betydligt mer riskabelt och okontrollerat än ett kejsarsnitt, men så tänker jag kanske inte helt rationellt?  Jag ser fler nackdelar än fördelar med en igångsättning. Har jag fel? Jag ska diskutera detta på läkare på tisdag och hoppas att jag åtminstone får en bra läkare. Vilka är era erfarenheter?

Jag känner mig redan snuvad på en "normal" förlossning och det gör mig besviken. 

Bf +11

Fortfarande gravid...

Fan! På riktigt, FAAN!

Värkarna var ganska kraftiga igår (iaf jämfört med tidigare) och höll i sig ganska många timmar. Inatt avtog dem givetvis. Jag vaknade dock vid 07 -överlycklig -för då fick jag ont igen. Sedan dess har det kommit en och annan värk som väckt mig.

Men som ni ser så sitter jag här fortfarande, 10 jävla dryga dagar efter BF. Jag vill så gärna att detta kommer igång av sig själv! 

Nu händer det lite mer, men jag vågar knappt skriva det. Som vanligt har jag haft förvärkar idag men dessa har tilltagit nu ikväll och gör lite ont. Så ont har det inte gjort innan.

Jag vågar knappt gå och lägga mig i sängen för jag är så rädd att jag ska somna och värkarna avtar. Jag vill att de ska öka ännu mer.

Nu är vi inne på bf +10...

Här händer ingenting! Så enormt frustrerande!! 

Nu:

- promenad med Hunden

- storstädning av vardagsrum

9 dagar över tiden nu och jäkla vad tradig denna väntan är. Och frusterande eftersom man inte kan göra annat än att vänta.

Hemma.

Träffat en tvär gammal överläkare som är på väg ut genom dörren innan man hunnit prata klart.

Träffade trevlig barnmorska också. Allt är bra med mig och Elvispen.

Om inget hänt till tisdag så ska vi in på morgonen för överburenhetskontroll. Den tväre läkaren ansåg att jag man kunde vänta ytterligare fyra-fem dagar efter det innan man ev. sätter igång mig. Jag tvärvägrar! Jag kommer inte lämna stället på tisdag.

Pratade med barnmorskan om igångsättning. Vi ska diskutera det med läkaren nästa vecka. Kanske kan vi mötas halvvägs? Hon var iallfall bra att prata med. Läkaren var bara besvärlig. 

Men, nu håller vi tummarna på att det kommer igång av sig själv innan dess. Jag ska försöka låta bli att lägga energi på hur det blir på tisdag för förhoppningsvis är Elvispen född då! Håll tummarna. 

Till specialistmödravården på sjukan/förlossningen ska vi nu efter BM-besöket. Jag fick dels tid nästa vecka för överburenhetskontroll men också en redan i eftermiddag eftersom jag fått ont och ömmar rejält på ena sidan av magen. Nu ska vi in på bedömning, ctg och ul. 

Jag är inte särskilt orolig för Elvispen för jag känner han hela tiden och han vispar på som vanligt. Däremot är jag faktiskt, märker jag nu i studens allvar, riktigt livrädd för igångsättning. Jag vill verkligen inte bli igångsatt, då får det hellre bli kejsarsnitt (även om det inte heller känns optimalt). Jävla kropp som inte fattar att den ska föda!!

Jag återkommer... med eller utan en Elvisp.